tisdag 16 september 2008

en inblick i min dagliga värld.

Ja här kommer ett smakprov på hur livet kan te sig när man är ensamstående och studerande mamma med mål i livet.
Jag vill dock klargöra att detta inte är ett "kräka av sig inlägg" utan bara just en inblick.
Jag trivs fint med mitt liv och klagar inte, jag är säker på att jag reder ut alla hinder o bekymmer som hamnar i min väg.

Kl. 09.00-10.00
Vid denna tiden brukar jag och Alex vakna, yes jag är grymt bortskämd med sovmorgnar och tackar Gudarna för det! Särskilt med tanke på hur sena nätter jag brukar spendera.

Hursomhelst stiger vi upp och den vanliga morgonproceduren brukar bestå av att fixa gröt till lillkillen och kaffe åt mig.
Under tiden som gröten svalnar i frysen, Alex mumsar på ett knäcke är allmänt nöjd med livet och kaffet puttrar på brukar jag slänga in en maskin tvätt och sätta igång datorn.

Sedan käkar Alex för att sedan ligga i lekhagen för att dricka vatten och jag passar på att sörpla kaffe, kolla kalendern och datan.
Sedan duschar jag och byter om.

Dagens ärenden bestod av att ringa runt till CSN, försäkringskassan, min skola samt kolla upp jobb i Danmark.

Efter alla mina samtal är kl runt lunch och Alex vilar middag.
Under tiden vispar jag ihop ngt ätbart och plockar, diskar och donar i hemmet.
Hänger upp tvätten och fixar till pappersarbete och ringer dem sista samtalen där jag ej fick tag på dem jag skulle - det gäller att ligga i har livet lärt mig. Skam den som ger sig liksom.

kl.13.00 - Alex vaknar och käkar lunch.
Vi byltar på oss ytterkläder och jag lyckas alltid svettas floder då allt ska med i en liten cykelkorg, ta på sig skorna medans lillkillen springer runt och till slut ha hela famnen full av både lillkillen, cykelkorg, nycklar och cykelhjälm allt medans man ska låsa dörren samtidigt.

Väl ute cyklar vi ner mot stan.
Första hållplatsen är försäkringskassan.
Där tar jag itu med massa smått och gott.. not.
Sedan bär det av till bankomaten för att sedan cykla vidare till biblioteket för att försöka reda ut vilka böcker jag ska ha tag i eller inte.

Möter upp Sabina och Yasse, snackar och sedan går vi in på biblioteket.
Väl inne får jag ha koll på en Alex som mer än gärna pyser iväg eller slingrar sig argt i mina armar.
Under tiden skall jag stå snällt och lyssna uppmärksamt på vilka böcker som krävs, vart jag hittar dem osv.

Såklart blir det mindre trubbel och jag hittar hälften av litteraturen som jag söker.
En snabbfika och sedan bär det av igen.

Denna gången cyklar vi vidare till ett dagis som vi ska kolla på.

Kikar på dagiset, ställer tusen frågor och synar allt sådär riktigt noggrant som mammor gör.

Sen hem. Mata lillkillen, diska o sätta på en kanna kaffe igen.
Duscha killen, byta om på honom och ge honom vatten medans han leker i sin hage.
Dags för resterande hemsysslor.

Sedan är det läggdags för Alex.

Därefter blir det följt av ett schemasnack med T som vanligt... detta är nog det mest tids-och energislösande tillfället jag känner till, för varje j*la gång ändras schemat, titt som tätt...

T går till slut hem och här sitter då jag. Kl 20.00 på kvällen, slutkörd och med värk i benen (jag tror seriöst på fullaste allvar att ALLA mammor lider av värk i benen...) och skall ta itu med skolarbete som jag knappt förstod mig på och har endast hälften av kurslitteraturen hemma.

Det är bara att bita ihop, ta sig samman och göra ett bra arbete.

När sedan klockan närmar sig midnatt ligger jag oftast i sängen med laptopen i knät och en kopp te.
Jag chattar, surfar och pysslar med smått som jag ej hunnit under dagen, sånt som inte alls är särskilt viktigt men som jag intresserar mig för.

Runt tre på natten sover jag till slut.

Och kl nio - tiotiden är det dags igen.

Thats my day..
Så med detta klargjort vill jag bara tillägga att min tid må vara begränsad och svår att få till att räcka till allt. Men jag gillar mitt liv. Jag älskar det faktum att jag trots allt hinner med både allvar, vänner och pyttelite egentid. Allt lika viktigt i mina ögon.

Men för den som funderar på barn, även som ensamstående så säger jag bara - tänk om.
Inte för att jag är anti barn, inte alls, tvärtom! Jag vill ha fler!

Men lev ditt liv fullt ut, för det är mycket du skall offra och orka sen.
Tänk på det, du med som kille.

Peace!

Inga kommentarer: